Att vara en deprimerad gycklare med namnet Sadwick vars bästa vän är en skepnads skiftande tusenfoting är tragiskt i sig. Att sedan bli utsedd till att dömma världen till dess undergång via en profetisk mardröm lyfter inte bördan ifrån den tecknade huvudkaraktären.
I en tid då flashiga mellansekvenser imponerar mer på publiken än själva spelupplevsen i sig är det svårt att yttra orden "click and play" i samma mening utan att möta kaskader av skratt. Faktumet är att genren inte är utdöd utan endast har hamnat i skymundan av lågupplösta polygonmodeller med välslipade texturer och mangainspirerade karaktärer.
"The whispered world" från 2009 imponerar inte bara genom sina konstnärliga, akvarell-vyer och sagolika trudelutter vilka framförs på klassiska stråkar och välvårdade pianon. Det hänför oss även med djupet av sin historia som inte lämnar ett öga torrt efter den intelligenta och vackra uppgörelsen på sitt tragikomiska äventyret.
 |
| Lucas Varo |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar